Vill bara framåt...

Jag är ingen bra bloggerska just nu... Jag har för mycket i mitt huvud som snurrar och min energi räcker mestadels inte åt bloggande helt enkelt. Det är mycket med jobb, skola &  planering inför framtiden... Det känns som jag borde njuta av den här sista tiden som student men det gör jag inte ärligt talat. Jag tycker mest att det här är en frustrerande tid, jag vill bara framåt, just nu känns det lite som jag står och trampar på samma ställe. Jag tror det även beror på en längtan efter att inte både jobba och plugga. Även om jag inte alltid pluggar innan eller efter jobbet (som jag var tvungen att göra i julas) så har jag aldrig riktigt känslan av att jag är ledig...Och är det inte jobb eller skola så är det andra saker som ska göras, mail som ska svaras på osv... Må så vara att det tillhör vuxenlivet men det måste ju finnas gränser också..

Ibland tröttnar jag på mig själv och mina tankar. Jag tycker ändå att man får tycka att saker är jobbiga så länge man ändå gör dom och inte bara lägger sig ner på marken och gråter. Men det är bra med perspektiv. Så idag när jag kom hem efter jobb och häng med Niklas så satte jag mig vid datorn och läste om människor som har det miljoner ggr värre än mig. Det gör så ont i hjärtat, men det är nyttigt. Nyttigt att förstå att även om man har det för jävligt ibland så finns det tyvärr människor som har det värre och därför ska man inte klaga för mycket. Men man måste få klaga ibland, det kan inte alltid vara solsken. Men samtidigt som man klagar är det ju inte dumt att ta tag i det som är jobbet och tynger en, antingen genom att göra något åt det eller genom att ta beslutet att det bara är att acceptera läget.

Jag hoppas att jag kommer andas ut om två månader... Att många saker kommer vara lösta... Jag tänker iaf njuta av min examensdag och förhoppningsvis förstå vilket jobb jag faktiskt gjort de senaste åren... Men fram till examensdagen kommer jag antagligen vilja lägga mig ner på marken och gråta ett par ggr, antagligen kommer det säkerligen ske vid några tillfällen också. Men framförallt kommer jag jobba lika hårt som nu för jag tror att hårt slit i slutändan alltid ger resultat. Det är som att bygga muskler, det tar tid men en dag när man höjer vikten på hantlarna så inser man att slit ger resultat.

P&K!