Hatkärlek

Det här inlägget http://lisa-eysunshine.blogspot.se/2013/09/halsohetsen-som-far-mig-att-vilja-spy.html skrev jag för ungefär ett år sedan. Jag kan fortfarande ibland känna samma känsla som jag kände då men jag försöker jobba mig runt den. För jag vill tycka att träning är det bästa och härligaste som finns för det är det ju faktiskt! Det finns inget som bygger upp mig så mycket, både psykiskt och fysiskt som träning. Träning ger positiva effekter på så många sätt och vis. Men det är mitt jobb att vara kritisk också, att förstå och kunna identifiera risker också. 

Det är ganska intressant nu egentligen, jag kommer gå till ett jobb som inte har med träning att göra men där jag kommer sätta min kropp i mycket mer rörelse än mitt nuvarande jobb som är inom träningsbranschen. Det är ett jobb som kräver träning på fritiden för att man ska hålla ihop kroppen och minimera skador. Jag tror som sagt jag kommer trivas fint, att gå från jobb till gymmet eller annat träningspass kommer vara härligt för det innebär att gymmet igen kan bli mitt andningshål, min fristad. Jag får ingen chans att tröttna på miljön eller se saker som behöver fixas eller handdukar som ska tvättas. Får det är lätt att jag tar med "jobbtankarna" in på gymmet. Antagligen kommer jag inte kunna släppa det helt i början heller men efter ett tag kommer det nog släppa mer och mer.

Jag tror att min träning kommer gynnas av mitt val av byte av arbete men jag lovar att återkomma med besked om hur det utvecklat sig ;) 

P&K!