När jag var 17 år fick jag hantera en kompis död. Det svåraste jag någonsin gjort. Det var en sådan tid då jag inte visste om jag ville leva eller dö, för med tanke på den smärtan och sorgen som jag bar runt på så kändes döden ibland som den mildaste utvägen. Men jag överlevde det och efter att ha upplevt en sådan sak så insåg jag att jag skulle kunna överleva praktiskt taget allt.
Jag har kommit till den åldern när jag vet precis vad jag hade velat säga till mitt 15-åriga jag. Framförallt tror jag dock att jag hade sagt till mitt 15-åriga jag att fortsätta vara lika stark och lika trygg som då. Att möta jobbiga situationer istället för att undvika dom eftersom det är det som kommer göra mig ännu starkare och ännu mer mån om att lyckas i livet.
Men det har jag nog lyckats med ändå, ännu har jag ju till exempel aldrig varit i närheten av att säga ja till att testa alkohol, rökning eller snusning. Jag har tagit konflikter som varit tuffa, som på min gamla arbetsplats och jag har blivit spottad i ansiktet och trakasserad på krogen av en fd. kollega utan att ångra att jag valde strida för mig själv på arbetsplatsen. Jonas sa en gång till mig att det visade vilken typ av människa jag var; att jag blev spottad i ansiktet och ändå kunde vända mig om att gå rakryggad därifrån. Men ärligt talat, hon var inte värd bråk och kommer aldrig vara, det är hon som mår dåligt, inte jag. Det hon ville var att bryta ner mig precis som hon försökte under sommaren på jobbet, men det enda hon gjorde var att göra mig starkare. Så tack.
Jag har dealat med en bruten förlovning och insett att om man är menade för varandra, ja då är man också med varandra, om inte är det lika bra att gå vidare och se framåt. Men jag lärde mig också att kämpa tills det inte är värt att kämpa mer, för det är först då jag får ro i själen.
En sak jag hade sagt till mitt 15-åriga jag skulle vara att ta det lugnt, att inte stressa för det finns gott om tid till det mesta. Jag hade även sagt att jag inte skulle oroa mig så mycket inför framtiden för allt skulle komma att lösa sig på ett eller annat sätt. Att sörja så mycket jag behöver sörja olika saker men sen bara se framåt och tro på att bättre tider kommer.
För det är ju så det är, det mesta löser sig på ett eller annat sätt och livet går alltid vidare. Ibland med lite tur, ibland med hårt jobb. Jag tycker det är fascinerande hur många av mina drömmar som slagit in sedan jag flyttade till Göteborg. Ja det hela började väl med att jag kom in på den linjen som var min "drömlinje" och sen när jag flyttade till Göteborg så började dröm efter dröm slå in...
Och nu sitter jag här i min säng... Jag går snart in på sista terminen på min universitetsutbildning, jag har jobb på Friskis&Svettis, jag är diplomerad massör, jag är delaktig i ett handbollslag, jag är fortfarande förälskad i min lilla lägenhet och jag är långt ifrån den platsen jag trodde jag skulle vara på för några år sen. Men det bevisar ju bara om att om våra illusioner av framtiden inte blir av så behöver inte det betyda att det är dåligt, utan jag tror att jag är på precis rätt ställe just nu.
Men jag har kämpat för det här, jag har haft min beskärda del av motgångar och ibland har det känts som jag inte kommer klara det, men nog fan klarar jag det varje gång.
Det känns som jag inte creddar mig tillräckligt ibland, som jag inte förstår vilket jäkla jobb jag gör. Jag förtjänar ju allt bra i mitt liv för det är ju saker jag arbetat för, som jag kämpat för, som jag slitit mitt hår för. Ibland har jag dock haft turen på min sida men som en kommentator sa i en SM-final som HV spelade för några år sedan; "Tur är inget man bara får, det är något man förtjänar". Terminen som varit har jag dealat med att jobba 70 procent, läsa 3 parallella skolkurser, mitt sociala liv och mitt hjärta. Det har varit jävligt tungt emellanåt men det har utvecklat mig otroligt mycket och gjort mig klarare med vad jag vill i livet och hur jag vill ha det.
Jag tror klyschigt nog att allt som händer i livet händer av en mening och att en sak alltid leder fram till en annan. Att saker jag gör fel nu kommer hjälpa mig att göra rätt i framtiden. Att dom människorna som försvinner ur mitt liv inte är menade att vara kvar. Att drömmar kan bli sanna om man bara vågar tro på dom tillräckligt mycket. Jag vet att den enda som verkligen kan trycka ner mig är jag själv och jag vet att framtiden är ljus så länge jag har tro på mig själv...
P&K!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar